Måndag kväll.
Hej Raffe.
Måndagen avklarad snart.
Efter jobbet blev det ett urskönt gympass. Men jag fattar inte. Jag tycker jag tränar som en tok och äter smalt. Men nu står jag still i vikt igen.. Jag blir inte klok på det här. Ibland tappar man sugen på att träna det där lilla extra för att försöka komma ner några kilo i vikt.
Blev soppa till middag i dag. Och det var rätt smarrigt.
Men något saknas i kroppen för jag har ont i huvudet. Undra om jag får i mig tillräckligt. Eller om det är något som håller på att hända i kroppen.
Ibland när jag känner efter så känner jag mig smalare än vad jag ser ut. Och när jag ställer mig framför spegeln är det som att ge sig en käftsmäll.
Det känns så onödigt allt slit för att komma ner i vikt.
Men jag antar det här ingår i paketet när man vill förändra sig.
Det här med höst & vinter depression är något som jag alltid har lidit av. Det är som hela livet går ner i graven utan att säga farväl. Men ändå är man uppe på kanten å kravlar.
Det låter konstigt när jag beskriver det hela. Men att skriva om det gör det lättare att leva med det. Jag vettefan hur man ska komma över det som en vanlig svensson.
Det mest ultimata är att flytta till ett land där det är sommar året om. Men då kommer man in på den egotrippade biten och någon egon vill jag inte vara. För jag kan ju inte ta med mig det jag älskar över allt på jorden och sätta henne på ett sådant ställe där bara jag skulle trivas som fisken i vattnet.
Jag kan ge mig av. Men inte nu. Jag får vänta tills jag är helt själv, Den dagen kommer.
Nä. Nu har jag skrivit lite väl mycket dynga. Men det var skönt å få ur sig det.
Nu ska jag titta på tv.
Hörs!
Kommentarer
Trackback
