Måndag.

Hej Raffe.
En rätt så jobbig dag på jobbet. Det har varit inläggning för hela slanten. Så jag känner mig mör i kroppen.
När jag kom hem från jobbet så hade mitt paket kommit på posten. Så nu har jag ett nytt mobilskal och en mobiltelefonhållare till bilen.
 
Medan jag hämtade det på posten så lagade Bellan middag. Hon lagade i ordning psata med falukorv. Det var jättegott och det var underbart att sätta sig till ett dukat bord. Hon är så duktig min prinsessa.
Efter maten var det bara att sätta sig i bilen och åka i väg till scouterna.
 
Något mer märkvärdigt har det inte hänt i dag.
På lördag skall bella ha sin födelsedagsfest. Hon skall bjuda på middag typ och sen efter det skall det bli prinsesstårta och kaffe, bullar och kakor.
Min kusin och hennes barn kommer också. Det skall bli jättekul. Jag längtar redan.
 
Jag vet faktiskt inte vad jag skall köpa till Bella. Det är så otroligt mycket hon vill ha. Jag vill ge henne något som hon har kul med och har nytta av. Och inte något som hon leker med i ett par timmar och sen ligger det bara och samlar damm.
 
Det finns en som inte kommer att vara med på hennes födelsedag. Hon sa det till mig här om dagen.
Hon berättade att det är skönt att hon inte är här längre. Asså, det var så jag fick dåligt samvete. Att jag inte sett det förut. Men det är ju så att vi vissa sammanhang är man ju blind och ser inte saker förän efteråt.
 
Jag funderar på att skaffa en liten kattunge så att Tristan får sällskap. Jag ser på att han saknar Atlas och Molly.
Jag tror Tristan skulle uppskatta att ha sällskap av sin kattunge medan jag är och jobbar.
Jag satt och kollade på foton på datorn och fick syn på ett foto som är taget dagen innan han bytte planhalva.
Jag saknar Atlas något så fruktansvärt mycket. Jag sa till honom att allt kommer att lösa sig och när jag lämnade honom vid veterinären så sa jag att "pappa kommer att hämta dig snart. Var nu en duktig kille"
Men han kom inte hem något mer. Han fick somna in istället och både jag, Bella och Tristan och Molly var jätteledsna.
Kort efter var det Smollans tur att byta planhalva.
Och det var för mycket för mitt psyke. Jag gjorde saker som jag inte kunde styra över.
I dag ser jag saker som jag har gjort fel och ångrar vissa av dom. Men livet har sin gång och jag har lärt mig leva med det här nu.
 
Nu skall jag åka och hämta Bella på scouterna. Jag skriver mer sen kanske om det här.
Hörs! Bye!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0