Nylins

Hej Raffe.
Jag vet inte vart jag skall börja. Atlas var tvungen att somna in i dag och kliva över till andra sidan. Cancern tog honom. Cancer är ett helvete. Vi trodde inte det var så farligt. Men hela buken var full.
Asså allt känns så Jävla jobbigt. När jag lämnade honom i dag vid vetrinären så var han så kaxig och snackade med mig och med vetrinären. Han såg ut att ha repat sig sen gårdagen. och när jag gick så sa jag.
"-Det här fixar sig. Jag kommer och hämtar dig sen. Jag älskar dig" Och så pussade jag och kramade om honom.  Och så gick jag.
Men det blidde inte så. Han kom inte hem något mer. Han fick somna in för gott och dom orden jag lovade honom ligger i bakhuvuet och gnoler så mycket att jag håller på att bli vansinnig.
Han saknas oss jättemycket. Jag skulle kunna göra vad som helst för att det skulle va som vanligt utan cancer i bilden. Till och med ofra mitt liv.
Men nu är det som det är och tiden kommer att läka sår. Jag kommer att minnas honom hela livet och jag kommer tänka på honom varje dag. Å det kommer jag göra med vilje. För det är det minsta jag är skylldig honom. Förlåt.

-Jag kommer aldrig lova något mer som jag inte kan hålla. Och nu orkar jag nog inte skriva mer i kväll.
Förlåt Atlas. Hoppas du kan göra det. Jag kommer alltid älska dig.
Hörs.